Länder i Centralafrika
Hur många nationer i Centralafrika
Centralafrika ligger i mitten av Afrika och består av 9 länder. Här är en alfabetisk lista över alla länder i Centralafrika: Angola, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Gabon, Republiken Kongo och Sao Tome och Principe. Bland dem tillhör tre PALOP – portugisisktalande afrikanska länder (Angola, Ekvatorialguinea och Sao Tome och Principe).
1. Angola
Angola är en republik i sydvästra Afrika och gränsar till Namibia, Zambia, Demokratiska republiken Kongo och Atlanten i väster. Portugisiska är det officiella språket i Angola och har en befolkning på drygt 24 miljoner.
 |
|
2. Kamerun
Kamerun, formellt Republiken Kamerun, är en enhetlig stat i centrala och västra Afrika.
 |
|
3. Tchad
Tchad, officiellt republiken Tchad, är en stat i Centralafrika. Det gränsar till Libyen i norr, Sudan i öster, Centralafrikanska republiken i söder, Kamerun och Nigeria i sydväst och Niger i väster. Den norra delen av Tchad ligger i Saharaöknen.
 |
|
4. Gabon
Gabon, formellt Republiken Gabon, är en republik vid ekvatorn i västra Centralafrika. Landet gränsar till Kamerun, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Atlanten.
 |
|
5. Ekvatorialguinea
Ekvatorialguinea är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på Västafrikas fastland och dels på fem bebodda öar. Landet gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten.
 |
|
6. Centralafrikanska republiken
Centralafrikanska republiken är en republik i centrala Afrika som ligger strax norr om ekvatorn. Landet gränsar till Tchad, Sudan, Sydsudan, Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville och Kamerun. Cirka 4,6 miljoner människor bor i Centralafrikanska republiken.
 |
|
7. Republiken Kongo
Republiken Kongo, ofta kallad Kongo-Brazzaville (RC), är en stat i Centralafrika.
 |
|
8. Demokratiska republiken Kongo
Demokratiska republiken Kongo (DRC), eller som det ofta kallas Kongo-Kinshasa, är en stat i Centralafrika. Det är det näst största landet i Afrika sett till yta och gränser i norr till Kongo-Brazzaville, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Uganda, Rwanda, Burundi, Tanzania, Zambia, Angola och en liten kustremsa mot Atlanten. Demokratiska republiken Kongo har den fjärde största befolkningen i Afrika med drygt 77 miljoner invånare.
 |
|
9. Sao Tomé och Principe
 |
|
Länder i Mellanafrika efter befolkning och deras huvudstäder
Som nämnts ovan finns det nio oberoende länder i Mellanafrika. Bland dem är det största landet DR Kongo och det minsta är Sao Tomé och Principe sett till folkmängd. Den fullständiga listan över Mellanafrikanska länder med huvudstäder visas i tabellen nedan, rankad efter senaste totala befolkningen.
| # | Land | Befolkning | Landarea (km²) | Huvudstad |
| 1 | Demokratiska republiken Kongo | 86,790,567 | 2,267,048 | Kinshasa |
| 2 | Angola | 30,175,553 | 1 246 700 | Luanda |
| 3 | Kamerun | 24,348,251 | 472,710 | Yaounde |
| 4 | Tchad | 15,692,969 | 1 259 200 | N’Djamena |
| 5 | Centralafrikanska republiken | 5,496,011 | 622,984 | Bangui |
| 6 | Republiken Kongo | 5,380,508 | 341 500 | Brazzaville |
| 7 | Gabon | 2,172,579 | 257,667 | Libreville |
| 8 | Ekvatorialguinea | 1,358,276 | 28 051 | Malabo |
| 9 | Sao Tomé och Principe | 201,784 | 964 | Sao Tome |
Karta över centralafrikanska länder
Kort historia om Centralafrika
Tidiga mänskliga bosättningar
Förhistorisk era
Centralafrika, rikt på naturresurser och biologisk mångfald, har en djupt rotad historia som går tillbaka till förhistorisk tid. Arkeologiska bevis tyder på att människor har bebott området i tusentals år. Tidiga mänskliga bosättningar bestod till stor del av jägare-samlare-samhällen. I synnerhet Kongobäckenet spelade en avgörande roll som livsmiljö för tidiga människor. Artefakter som stenverktyg och keramik som finns i områden som Demokratiska republiken Kongo (DRC) och Centralafrikanska republiken (CAR) indikerar närvaron av avancerade förhistoriska kulturer.
Utveckling av jordbruket
Utvecklingen av jordbruket runt 3000 f.Kr. markerade en betydande förändring i Centralafrikas historia. Lantbrukets införande ledde till etableringen av mer permanenta bosättningar. Tidiga jordbrukssamhällen odlade grödor som hirs och sorghum och tama djur. Bantuvandringen, som började omkring 2000 f.Kr., hade en djupgående inverkan på regionen. Bantutalande folk spridda över Centralafrika och förde med sig jordbruksmetoder, järnbearbetningsteknik och nya sociala strukturer.
Forntida kungadömen och imperier
kungariket Kongo
Ett av de mest framstående forntida kungadömena i Centralafrika var kungariket Kongo. Den grundades på 1300-talet och täckte delar av dagens Angola, DRC, Republiken Kongo och Gabon. Kongoriket var mycket centraliserat och sofistikerat, med en strukturerad regering, levande handelsnätverk och ett rikt kulturarv. Dess huvudstad, Mbanza Kongo, var ett stort stadscentrum. Riket ägnade sig åt handel med europeiska makter, särskilt portugiserna, som anlände på 1400-talet. Denna kontakt hade både positiva och negativa effekter, inklusive spridningen av kristendomen och den transatlantiska slavhandelns förödande inverkan.
Luba och Lunda Empires
I savannregionerna i dagens Demokratiska republiken Kongo växte Luba- och Lunda-imperiet fram mellan 1300- och 1600-talen. Luba-imperiet, grundat av kung Kongolo, utvecklade ett komplext politiskt system och en ekonomi baserad på jordbruk, fiske och handel. Lundariket, söderut, växte fram ur Luba-staten och expanderade genom allianser och erövringar. Båda imperierna spelade betydande roller i regionala handelsnätverk och utbytte varor som elfenben, koppar och salt.
Europeisk utforskning och kolonialism
Tidiga europeiska kontakter
Europeisk utforskning av Centralafrika började i slutet av 1400-talet, med portugisiska upptäcktsresande som gav sig in i regionen. Men det var inte förrän på 1800-talet som det europeiska intresset för Centralafrika intensifierades. Upptäckare som David Livingstone och Henry Morton Stanley genomförde omfattande expeditioner, kartlade regionen och dokumenterade dess folk och landskap. Deras konton underblåste europeiska ambitioner för kolonisering.
Scramble för Afrika
Berlinkonferensen 1884-1885 markerade den formella uppdelningen av Afrika bland europeiska makter, vilket ledde till koloniseringen av Centralafrika. Regionen var uppdelad i första hand mellan Belgien, Frankrike och Tyskland. Belgiens kung Leopold II etablerade personlig kontroll över Fristaten Kongo och utnyttjade dess resurser och människor med brutal effektivitet. De grymheter som begicks under denna period, inklusive tvångsarbete och massmord, ledde till internationellt fördömande och så småningom överföringen av kontrollen till den belgiska regeringen 1908.
Frankrike koloniserade territorier som skulle bli Gabon, Kongo-Brazzaville och CAR, medan Tyskland kontrollerade delar av dagens Kamerun och Rwanda. Koloniperioden medförde betydande förändringar, inklusive införandet av nya administrativa system, utveckling av infrastruktur och exploatering av naturresurser. Men det ledde också till förflyttning av ursprungsbefolkningar, kulturella störningar och motståndsrörelser.
Självständighetsrörelser
Eran efter andra världskriget
Efterdyningarna av andra världskriget och den globala avkoloniseringsvågen drev självständighetsrörelser över Centralafrika. Nationalistiska ledare och rörelser växte fram som förespråkade självbestämmande och slutet på kolonialstyret. I Belgiska Kongo blev Patrice Lumumba en framstående figur som ledde landet till självständighet 1960. Övergången kantades dock av politisk instabilitet, vilket ledde till att Lumumba mördades och Joseph Mobutu uppstod, som etablerade en diktatorisk regim som varade fram till 1997.
franska och portugisiska territorier
Även franska kolonier i Centralafrika blev självständiga i början av 1960-talet. Gabon, Republiken Kongo och CAR blev suveräna nationer som var och en stod inför sina egna utmaningar efter självständigheten, inklusive politisk instabilitet, statskupp och ekonomiska svårigheter. I de portugisiska områdena var kampen för självständighet längre och mer våldsam. Angola, till exempel, utstod ett utdraget krig för självständighet som varade fram till 1975.
Era efter självständighet
Politiska och ekonomiska utmaningar
Eran efter självständigheten i Centralafrika har präglats av en blandning av framsteg och ihållande utmaningar. Många länder i regionen har kämpat med politisk instabilitet, inbördeskrig och ekonomiska svårigheter. Demokratiska republiken Kongo upplevde till exempel flera konflikter, inklusive första och andra Kongokrigen, som involverade många afrikanska nationer och resulterade i miljontals dödsfall. På samma sätt har CAR mött kronisk instabilitet, med upprepade kupper och pågående väpnade konflikter.
Strävan mot stabilitet och utveckling
Trots dessa utmaningar har det gjorts ansträngningar för att uppnå stabilitet och främja utveckling. Regionala organisationer som Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (ECCAS) och internationella interventioner har syftat till att främja fred och samarbete. Länder som Gabon och Ekvatorialguinea har använt sina oljeresurser för att driva ekonomisk tillväxt, även om oron för styrning och rättvis fördelning av välstånd kvarstår.
Samtida frågor och framtidsutsikter
Miljö- och sociala frågor
Centralafrika står inför betydande samtida frågor, inklusive miljöförstöring, fattigdom och hälsokriser. Kongobäckenet, en av världens största regnskogar, är hotat av avskogning och klimatförändringar, vilket påverkar den biologiska mångfalden och lokala samhällen. Insatser för att skydda miljön och främja en hållbar utveckling är avgörande för regionens framtid.
Vägen till hållbar utveckling
När man ser framåt innebär Centralafrikas väg till hållbar utveckling att ta itu med sina komplexa utmaningar samtidigt som man utnyttjar sina enorma resurser och motståndskraftiga befolkningar. Att stärka styrningen, främja regionalt samarbete och investera i utbildning, hälsovård och infrastruktur är viktiga steg mot en ljusare framtid. Regionens rika kulturarv och mångsidiga naturlandskap erbjuder unika möjligheter för turism och kulturellt utbyte, vilket bidrar till dess övergripande utveckling.
