Lista över länder i Oceanien
Oceanien är den minsta kontinenten i världen. Beläget på södra halvklotet består den av Australien och Stillahavsöarna (Polynesien, Melanesien och Mikronesien). I operativa termer försöker vi dela upp planeten i kontinentala kluster och därför är alla öar associerade med kontinenten Australien eller Australasien. Oceanien är det största öklustret på planeten, med över 10 000 öar och 14 länder.
Lista över alla länder i Oceanien efter befolkning
Som nämnts ovan finns det 14 oberoende länder i Oceanien. Bland dem är det folkrikaste landet Australien och det minsta är Nauru. Den fullständiga listan över länder i Oceanien visas i tabellen nedan, med senaste totala befolkningen.
Alla öar i Oceanien har en befolkning av ursprungsbefolkning. Men europeiska vita i Australien och Nya Zeeland utgör majoriteten av invånarna, särskilt av brittiskt ursprung. Med en befolkning på cirka 32 miljoner är Oceanien en övervägande stadsregion. Medan 75 % av befolkningen bor i städer, bor 25 % av havsbefolkningen på landsbygden. För Australien och Nya Zeeland bor 85 % av befolkningen i stadsområden, medan de flesta på öarna bor på landsbygden.
| # | Flagga | Oberoende land | Nuvarande befolkning | Subregion |
| 1 |  |
Australien | 25,399,311 | Australasien |
| 2 |  |
Papua Nya Guinea | 8,558,811 | Melanesia |
| 3 |  |
Nya Zeeland | 4,968,541 | Polynesien |
| 4 |  |
Fiji | 884,898 | Melanesia |
| 5 |  |
Salomonöarna | 680 817 | Melanesia |
| 6 |  |
Vanuatu | 304,511 | Melanesia |
| 7 |  |
Samoa | 200 885 | Polynesien |
| 8 |  |
Kiribati | 120,111 | Mikronesien |
| 9 |  |
Mikronesiens federerade stater | 105,311 | Mikronesien |
| 10 |  |
Tonga | 100 311 | Polynesien |
| 11 |  |
Marshallöarna | 55,511 | Mikronesien |
| 12 |  |
Palau | 17 911 | Mikronesien |
| 13 |  |
Nauru | 11 011 | Mikronesien |
| 14 |  |
Tuvalu | 10 211 | Polynesien |
Territorier i Oceanien efter befolkning
Listan över alla 11 territorier visas i tabellen nedan, med senaste totala befolkningen och beroenden.
| # | Beroende territorium | Nuvarande befolkning | Territorium för |
| 1 | Nya Kaledonien | 282,211 | Frankrike |
| 2 | Franska Polynesien | 275,929 | Frankrike |
| 3 | Guam | 172,411 | Förenta staterna |
| 4 | Amerikanska Samoa | 56,711 | Förenta staterna |
| 5 | Nordmarianerna | 56,211 | Förenta staterna |
| 6 | Cooköarna | 15.211 | Nya Zeeland |
| 7 | Wallis och Futuna | 11,711 | Frankrike |
| 8 | Norfolkön | 1,767 | Australien |
| 9 | Niue | 1,531 | Nya Zeeland |
| 10 | Tokelau | 1,411 | Nya Zeeland |
| 11 | Pitcairnöarna | 51 | Storbritannien |
Karta över regioner och länder i Australien
Oceanien Länder efter område
Oceanien har en yta på 8 480 355 km² , med en varierande demografisk täthet: Australien 2,2 invånare/km²; Papua Nya Guinea 7,7 invånare/km²; Nauru 380 ha /km²; Tonga 163 invånare/km² och Australiens territorium motsvarar den största delen av Oceanien, med cirka 90% av kontinenten. Oceaniens största städer ligger i Australien och de är Sydney, Melbourne, Brisbane och Perth. Andra större städer är Auckland och Wellington på Nya Zeeland och Port Moresby, Papua Nya Guineas huvudstad.
Nedan finns en lista över alla länder i Oceanien, i ordning efter landareas storlek. Australien är det största landet medan Nauru är det minsta.
| # | Lands namn | Landarea (km²) |
| 1 | Australien | 7,692,024 |
| 2 | Papua Nya Guinea | 462,840 |
| 3 | Nya Zeeland | 270,467 |
| 4 | Salomonöarna | 28,896 |
| 5 | Fiji | 18,274 |
| 6 | Vanuatu | 12 189 |
| 7 | Samoa | 2,831 |
| 8 | Kiribati | 811 |
| 9 | Tonga | 747 |
| 10 | Mikronesien | 702 |
| 11 | Palau | 459 |
| 12 | Marshallöarna | 181 |
| 13 | Tuvalu | 26 |
| 14 | Nauru | 21 |
Alfabetisk lista över länder och beroenden i Oceanien
Sammanfattningsvis finns det totalt 25 oberoende länder och beroende territorier i Oceanien. Se följande för en fullständig lista över länder och beroenden i Australien i alfabetisk ordning:
- Amerikanska Samoa ( USA )
- Australien
- Cooköarna ( Nya Zeeland )
- Fiji
- Franska Polynesien ( Frankrike )
- Guam ( USA )
- Kiribati
- Marshallöarna
- Mikronesien
- Nauru
- Nya Kaledonien ( Frankrike )
- Nya Zeeland
- Niue ( Nya Zeeland )
- Norfolk Island ( Australien )
- Nordmarianerna ( USA )
- Palau
- Papua Nya Guinea
- Pitcairn Islands ( Storbritannien )
- Samoa
- Salomonöarna
- Tokelau ( Nya Zeeland )
- Tonga
- Tuvalu
- Vanuatu
- Wallis och Futuna ( Frankrike )
Kort historia om Oceanien
Forntida bosättningar och inhemska kulturer
Oceanien, som omfattar Australasien, Melanesien, Mikronesien och Polynesien, är en region med en rik gobeläng av forntida historia och olika kulturer. De tidigaste nybyggarna anlände till Papua Nya Guinea och Australien för cirka 60 000 år sedan. Dessa första nybyggare är förfäder till de aboriginska australierna och papuanerna. Under årtusenden utvecklade de olika kulturer, språk och sociala strukturer, djupt sammankopplade med land och hav.
På Stillahavsöarna började Lapita-folket, som tros ha sitt ursprung från Sydostasien, bosätta sig omkring 1500 f.Kr. De spred sig över Stilla havet och nådde så långt som till Fiji, Tonga och Samoa. Lapitakulturen är känd för sina invecklade keramik- och sjöfartsfärdigheter, vilket lägger grunden för de polynesiska, mikronesiska och melanesiska kulturerna som följde.
Polynesisk expansion
Ett av de mest anmärkningsvärda kapitlen i Oceaniens historia är den polynesiska expansionen. Runt 1000 e.Kr. inledde polynesierna extraordinära resor och navigerade över stora havsavstånd med hjälp av stjärnor, vindmönster och havsströmmar. De bosatte sig på platser så långt borta som Hawaii, Påskön (Rapa Nui) och Nya Zeeland (Aotearoa). Denna period såg utvecklingen av komplexa samhällen med sofistikerade sociala hierarkier, religiösa sedvänjor och imponerande strukturer som moai-statyerna på Påskön.
Europeisk utforskning och kolonisering
Européernas ankomst till Oceanien började med de portugisiska och spanska upptäcktsresandena i början av 1500-talet, men betydande utforskning inträffade inte förrän på 1700-talet. Den holländska upptäcktsresanden Abel Tasman kartlade delar av Australien och Nya Zeeland på 1640-talet. Den brittiske navigatören kapten James Cook gjorde omfattande resor i slutet av 1700-talet, kartlade mycket av Stilla havet och etablerade kontakt med många inhemska kulturer.
Europeisk kolonisering medförde djupgående förändringar i Oceanien. Britterna etablerade straffkolonier i Australien med början 1788, vilket ledde till betydande förflyttningar och lidande för aboriginernas australiensare. I Nya Zeeland intensifierades den brittiska koloniseringen efter Waitangi-fördraget 1840, vilket resulterade i landtvister och konflikter med maorierna. Fransmännen etablerade kolonier i Nya Kaledonien och Tahiti, medan andra europeiska makter, inklusive Tyskland och Nederländerna, gjorde anspråk på territorier i Melanesien och Mikronesien.
Koloniala eran och världskrig
1800- och början av 1900-talet präglades av konsolideringen av det europeiska kolonialstyret över Oceanien. Inverkan på ursprungsbefolkningen var förödande, med sjukdomar, markfördrivning och kulturella störningar som ledde till betydande minskningar i deras antal och traditionella sätt att leva. Missionsverksamheten spelade också en betydande roll för att förändra det religiösa landskapet i regionen.
Under första och andra världskriget lyftes Oceaniens strategiska betydelse fram. Slag utkämpades på platser som Papua Nya Guinea och Salomonöarna. Krigen medförde också ökad amerikansk närvaro och inflytande, särskilt i Mikronesien, där många öar blev viktiga militärbaser.
Vägen till självständighet
Eran efter andra världskriget markerade början på avkoloniseringen i Oceanien. Många territorier fick självständighet eller övergick till självstyre. Australien och Nya Zeeland, herravälde inom det brittiska samväldet, fick större självstyre, vilket kulminerade i Westminsterstadgan 1931 och efterföljande lagstiftning.
I Stilla havet gick processen långsammare. Fiji blev självständigt från Storbritannien 1970, Papua Nya Guinea från Australien 1975, och andra önationer som Vanuatu, Salomonöarna och Kiribati följde efter på 1970- och 1980-talen. Franska Polynesien och Nya Kaledonien förblir utomeuropeiska territorier i Frankrike, medan Guam och Amerikanska Samoa är territorier i USA.
Modern era och samtida frågor
Idag är Oceanien en region med olika politiska status och utmaningar. Australien och Nya Zeeland är utvecklade länder med starka ekonomier och betydande inflytande i regionala angelägenheter. Stillahavsöarna står dock inför unika utmaningar, inklusive ekonomiskt beroende, politisk instabilitet och effekterna av klimatförändringar.
Klimatförändringarna utgör ett existentiellt hot mot många låglänta önationer i Oceanien. Stigande havsnivåer, ökad frekvens av extrema väderhändelser och korallrevsförsämring påverkar miljontals försörjning och hem. Nationer som Kiribati och Tuvalu ligger i framkanten av global klimatförespråkande och söker brådskande åtgärder för att mildra dessa effekter.
Kulturell väckelse och identitet
Trots utmaningarna har det skett en stark kulturell väckelse över hela Oceanien. Ursprungsbefolkningar i Australien, Nya Zeeland och Stillahavsöarna återtar sina språk, traditioner och identiteter. I Australien återspeglar erkännandet av aboriginernas landrättigheter och den växande rörelsen för konstitutionellt erkännande denna återkomst. I Nya Zeeland har maoriernas kultur och språk fått en betydande revitalisering, med stöd av regeringens politik och allmänhetens intresse.
